When you go to sleep with a broken heart, the waking up is the hardest part


Det drar ihop sig!
Spännande men också skrämmande.. snart bor jag i Motala...
Jag längtar samtidigt som jag blir mer och mer medveten om att Gävle inte längre kommer vara mitt "hem" längre.
Det ska bli skönt att börja om på ny mark med nya människor och få se nya ställen. Och vilka ställen då!!! Varje ställe Henrik visar mig är ju ett riktigt smultron. Så det finns ju lite att välja bland.

Som igår, vi gick säkert en 5-6 km till ett litet mysigt minigolfställe som ligger alldeles vid Vätten, som förövrigt är så STOR att det ser ut som havet. vi spelade lite och det blev en jämn match men tillslut så vann han (knappt) med 30/100. Men som sagt, olidligt jämnt.

Efter det gick vi till stan där dom har slagit upp en stor uteservering mitt på torget och åt lite men dra åt helvete vad varmt det var!!! Inte för att jag klagar, men varmt var det och jag har numera den sedvanliga sommarenfärgen, rosa-röd.
Vi satt även på samma uteservering i fredags och drack lite gott medan vi kikade på folk i värmen. Jätte skönt.

Jo, jag har t.om hittat ett Röda Korset och jag Kunde inte vara lyckligare :)))
Jag prackade på mig lager på lager på lager av kläder och kastade mig in i omklädningsrummet. Men åååååh så mycket fint. Jag vill ha jag vill ha jag vill ha! Men nå kort tog dom ju då såklart inte nej. Hm... hur mycket pengar har jag på mig ??!! Började räkna småkronor och fick ihop det till 3 virkade dukar som jag hade lite planer för och en vit kjol.
MEN då jag inte äger någon kamera eller sladd till min telefon så kan jag inte ta kort på mina roliga saker och visa för någon. Turd!

Nu ser det ut som att det vankas mat här hemma, rester från igår. Tackolasagne som jag premiär bjöd Henrik på :) Mycket tacksamt!

Jag lägger upp ett exempel på vad det är jag gjort iaf.



 (bild lånad av hemmakanalen)



Så här, fast ljusrosa. Jätte sött :)



Adjöken


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0