Men OJ oj! vilken trip längs memorie lane hörni. Jag blir ju nästan kär på nytt, och det i en kille som heter Mikael Lindqvist. Ni förstår att den här låten gick på repeat i ett helt år när jag skulle sova, tror det var i 8.an.

Jo jag var ju så där mysigt kär.. fast på håll! Jag måste erkänna att jag hade mer skills på att dejta och vara "svår nog" på den tiden. Jag trivdes mer att suga på karamellen och tänka på killen ifråga när jag kom hem i stället. Att stå framför spegeln och planera en klädsel till morgondagen, vad man skulle säga och göra. Vart man skulle gå på rasten osv. Det var en magisk tid det där,  högstadiet. För vissa förstår jag att det inte var så magiskt ... men jag var nog som lyckligast då!

Det blev för övrigt jag och Micke tillslut. I ungefär 5 sekunder. Jag visste att han var ökänd för att vara en förhållande kille, han var bara 14,15 år men hade ändå hunnit med 2 st 1 års förhållanden. Det var en livstid på den tiden.

Så när han efter månader av flirt frågar mig på Metro, byns ungdomsgård, om jag vill följa med till biljardrummet fick jag råpanik. Neeeeej, jag vill ju fortsätta flirta och tänka på dig kvällarna bara, tänkte jag!

Jag kommer ihåg hur han satte sig i en soffa och saxade min hand med sin och då visste jag, drar inte jag nu då är vi ihop och nä, det fick ju inte hända. Svinig som jag tydligen var sa jag att jag skulle hämta något och drog som en avlöning hem. Och 2 månader senare var han och Sara Andersson tillsammans och det var dom i ja, jag tror det höll gott och väl 1,5 år! Jag bande väg för deras lycka .... eller nått

Ja, det var lite minnen från denna låt det. Goda tider. Vill tillbaka=)