Veckan som gått

Det känns som 3 veckor i 1 vecka, lite som ett kinderägg. En kindervecka har det varit.
Fast utan överraskningsmomentet (fatta man ju).

Jag har haft en skön vecka, en tråkig vecka, en rolig vecka, en bråkig vecka och en frustrerande vecka!
mycket hinner hända på kort tid när man heter fröken Sundgren. Man kan då aldrig anklaga mig för att vara slentrian direkt! 

Relationen mellan mig och Henrik fick känna på ekorrhjulets krafter. Med det menar jag att jag tröttnade, och jag tröttnade med besked! Det ska ha ekat mellan husen på S:t Persgatan, och Henrik blev mycket varse om att jag var minst sagt missnöjd över hur vardagen tagit sin form sedan vi flyttade. Jag kunde inte ha det så här. Tacka vet jag stabilitet och rutiner, men det här var ju bara löjligt tänkte jag.

Det roliga med mig är att jag inte vet om att jag är missnöjd och bygger upp för ett kommande krig under tiden jag gör det. Det kommer oftast som en överraskning för mig med. Så där sitter vi… han som ett frågetecken och jag som 3 utropstecken in his face!!! När det gått så pass långt att jag faktiskt har suttit och surat i fåtöljen i några dygn då vet man att det oftast är försent för att göra något åt, då är det bara att spänna fast sig för snart blir det åka av. Jag är som en vulkan… det ”poffas” upp små rökmoln här och där bara för att ge varsel om att helvetet brakar lös snart. Och rökmolnen är oftast blickar som visar att det snart blir synd om honom.

Nu pratar vi om att det har gått kanske 3 dagar sedan vår "smekmånads tid" så stackaren har nog inte fullt ut hängt med i min sväng och i små tappra ögonblick närmar han sig mig för att ge mig en kram eller en puss... någonstans… i mitt bortvända ansikte… På örat landar den…


Sen är det bara att vänta … dagar av tystnad och förskräcklig stämning infinner sig… tills en kväll vid middagsbordet då Henrik råkar tugga fel. JÄVLAR!!! Nu ska han NEEER!!! Ett hav av ordbajs kommer ur min mun och jag kan inte göra något för att förhindra det. Jag är hemsk, jag är elak och jag är främst ”jag förtjänar stryk” spydig! Det hade väl endå varit en sak om man hade stannat vid att vara saklig och respektfull medan man bråkade med sin andra hälft. Men neej, nej inte jag! Jag skriker efter varje mening att ”allt är tillåtet när det är krig Henrik”.


Jag märkte dessutom av vissa kulturkrockar nu medan jag verbalt ”plocka ner” min kille. Jag uttryckte mig att han måste vara totalt talanglös vid något tillfälle, då han i sin tur tar det väldigt bokstavligt och inte ALLS uppskattar att jag säger att han inte har någon talang. Han sätter ett P för min terrorism och krigsmarsch på direkten, och där var mig herravälde över.
Han lät mig alltså slå mig trött och sen när han tyckte att nog var nog då behövdes det inte mycket för att göra mig skit i byxan. Jag lugnade ner mig och sen var allt bra igen. Det som behövdes sägas var ute i det fria och vi lärde oss något av detta.
Jag; att saker går att ändra på och göra bättre bara man pratar om det och att båda förstår varför det behövs andras på.
Han; att jag är smått psykist instabil.
Vi har ändrat våra vardagliga mönster och nu är jag lyckligare än innan… tänka sig.

Det tar på krafterna att få ett totalt sammanbrott och jag har inte haft många stunder över till något mer an att ta mig till arbete, stoppa mat i min mun och sköta hygienen …


Kommentarer
Postat av: Mickan

Haha, underbart Emma ;)

2012-02-04 @ 19:02:49
URL: http://sirioleo.blogg.se/
Postat av: Hanna

Åh, jag döööör Emma! Hahaha!

stackars Henrik!

2012-02-09 @ 15:43:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0