Nu är det dags att jag börjar få ner mina tankar i skrift så jag ser dom, och får ut dom .

Jag är rädd att jag kommer bli galen i medecinsk term annars. 

Jag vet att det dalar ut för eller snarare nerför när jag blir så inne i mig själv och är så borta från omvärlden att det blir för svårt att återhämta sig . 

det tar för lång tid och det enda jag har att se fram emot är ett par dystra dagar innomhus framför min "självhelande" serie Sex and the city ! 

jaa.. vad fan tänker jag då ?!

Jo jag tänker att jag är så ledsen och kanske en aning svartsjuk så att jag faktiskt är på väg at kräkas lite .

Det är för mycket känslomässig berochdalbana och då jag lider av lätt åksjukhet så är det väl något sånt som hänt nu . 

Jag har åkt på känslomässig åksjuka alltså . 

Mycket har hänt i mitt liv rent praktiskt med jobb, lägenhet, familj .. men av någon anledning så är det sånna saker jag lätt förtränger och inte alls tänker på lika mycket som det som egentligen är ett jävligt obetydligt bekymmer i jemförelse .. men likförbannat så är det det som känns värst .  

Killen jag slutade träffa här och som jag fortfarande känner så så mycket för och är i hård kamp att försöka glömma kom fram till mig igår och berätta i sin fylla att han aldrig kommer kunna sluta tänka på mig ..

Eller hans han egentliga meningen innan vi redde ut det var " jag kommer aldrig att tappa dig " 

Tappa ?

"jag tänker jämt på dig " 

så mitt svar i mitt hoppfulla stadie var självklart att jag inte slutat tänka på honom med..

sen fick jag en sån där lång kram där han även luktade på mig i nacken . 

Så där åkte berochdalbanan alltså upp i en jävla fart !!

Tills jag ser honom på väg till jackorna stå med sin mobil, och jag ser att han skriver medelande, jag hämtar ut min jacka och går fram till honom , då stänger han ner medelandet i en jäkla fart och när jag då frågade honom vad han gjorde så stammade han fram nått i stil med att han höll på med inställningarna för någonting ...

Så en lögn.. alltså drar jag min slutsats att han skrev med någon han inte ville att jag skulle se eller veta. 

Svosch, så åkte vi ner igen .

Jag grät hela vägen hem då .. 

Suck !

Det är inte det att jag sitter och väntar ut något som aldrig kommer hända, eller väntar på att han ska ge mig bekräftelse på något . 

Jag har accepterat att vi inte ses nå mer, men et blir desto svårare att komma över det när han gör sånt här skit !

Jag vill bara bli lämnad i fred så tiden kan få göra sitt .. 

gud vilket flickigt ältande men sånna är vi . 

eller rättelse, sån är Jag . 

Ska ut ikväll igen så vi får se om han är ute .

men vad hippas jag då egentligen. 

Det allra bästa vore om han ignorerade mig och höll det på den plan det borde vara, hårt men ändå väldigt effektivt.

Det återstår att se .