Det här med barn
Jag sitter här och finner mig själv känna mig väldigt tom just nu. Det har hänt så mycket inombords de senaste 2 veckorna att nu när det är definitivt så känns det tomt.
Vi, jag och Henrik har börjat "försöka" att bli gravid. För mig som har haft svårt att blli gravid förrut och antagligen har Endometrios innebär det en hel del undersökningar och sjukhus miljö. Inte direkt det mest romantiska sättet kanske. Men har man inget annat val så har man inte. Anledningen till att vi valde att sätta igång detta nu var för att vi vet att en sådan här resa mot en eventuell graviditet tar tid. Kan ta ganska lång tid. Men också för att ta tag i min smärta som infinner sig 1 vecka varje månad.
Ni kanske undrar varför jag väljer att skriva detta här. och det gör jag nog själv med, det enda jag vet är att det känns rätt att göra de. Jag vet att detta kommer bli en emotionell och psykiskt hård resa. En som många före mig har gjort och säkert många efter kommer att få göra. Mitt hopp är att jag kanske finner någon med samma historia, jag kanske ger tröst åt någon annan eller helt enkelt bara kanske finner stöd från håll jag annars inte hade fått.
Mina vänner.. eller en del av dem vet inget. Nu gör dom det. Detta är inget man tar upp till diskussion under en kaffe på stan kanske.
Igår var en sådan dag som det kändes som att livet bara försvann ur mig, dranatiskt, jag vet men det är väldigt mycket känslor investerade i detta, mycket hopp och en hel del bedövande besvikelse.
Denna månad var jag så säker, så säker med varje fiber i min kropp att något var annorlunda och att det var en graviditet. Idag kom beskedet att det inte var det. I 2 veckor har det känts som att det kunde ha tagit sig, i 2 veckor har jag dag som kväll tänkt och känt, blivit hemligt glad och samtidit rädd. Allting kan ju ända när det är så ovisst så jag har inte tillåtit mig själv att bli glad åt detta på riktigt. Men ändock så lämnade det ett hål inom mig denna dag.
Men, vi har tagit tag i saken och vi är redan på väg. Vi lär helt enkelt stanna kvar och se vart det slutar .. :)
Även fast denna blogg inte ska handla om just denna sak så är det endå en så pass viktig del av mitt liv att jag kommer skriva om det då och då, berätta hur det går, vad som gjorts och om det blir nått utav det.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Men älskade älskling !! håller tummar och tår för er !! <3
Postat av: marie
Ååååh, om du bara vissye hur stolt jag är över dig, att du vågade skriva. Fick lite styrka att ev öppna upp mon privata blogg! <33
Trackback
