Kina barn


Vi har bestämt oss för att vi ska adoptera (haha).
Jag bestämde mig igår efter tågresan med det absolut sötaste jag sett på länge, sötare än Neo nästan och jag tror det var en kinespojke på kanske 1,5 år.

Mitt hjärta brast nog en smula på tåget, när jag såg han alldeles full av liv och så jäkla go, skulle "prata" med alla som satt där. Ett tag tittade han på mig med dina mandelformade ögon medan han suttade på sin gröna napp och ibland gav han ifrån sig ett läte, precis som att han ville säga något.

Sen helt ofrivilligt tänkte jag på att han kunde ju faktiskt ha haft ett helt annorlunda liv, han kunde lika gärna ha varit en av dem barn som lider borta i Kina... hualigen, nej!
Så nu har vi bestämt det, ett barn från Kina får det bli sen! Eventuellt en flicka, förstår att det är dom som har det tuffast där borta. (läs Jag där det står Vi) ;)

Usch, så politisk jag ska bli jämt i mina inlägg men så är det ju det här min hjärna bearbetar ofta så det lär väl få handla om det då :)


Idag tog Henrik med mig ut på vad som bara skulle vara en rask promensd ner till Hembageriet för en fika, MEN det hela slutade med att vi plumsade i meterdjup snö genom skogen med mig i täten vill jag tillägga.
Men en fika fick jag iaf: och vad gör man inte för det, tycker ju trots allt om att fika jag.

När vi kom hem igen tvingade jag honom att glåma på Småstadsliv 3 med mig, jag skrattade mest.. men han måste lära sig lite om min kultur han med, precis som vi fått lära oss om den östgötska kulturen genom Göta kanal 1 och 2.

Nu kom han in och berätta att han satt på kaffe sen vet jag inte vad som händer och fötter, det får visa sig.
Jag är rädd för att det visas någon form av fotboll på tv iaf ...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0